(intro)​

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida medan stjärnorna vandra och nätterna går jag väntar på en kvinna från färdvägar vida, den käraste den käraste med ögon blå

Jag tänkte mig en vandrande snöhöljd blomma, jag har drömt om ett skälvande gäckande skratt och jag trodde jag såg den mest älskade komma genom skogen över heden en snötung natt

Jag trodde jag såg den mest älskade komma genom skogen över heden en snötung natt

Glatt ville jag min drömda på händerna bära, genom snåren dit bort där min koja står och höja jag ett jublande rop mot en kär välkommen du som väntats i ensamma år

och höja ett jublande rop mot den kära välkommen du som väntats i ensamma år

(Mellanspel)

jag väntar vid min mila medan timmarna rida medan skogarna sjunga och skyarna går jag väntar på en vandrerska från färdväga vida den käraste den käraste med ögon blå

jag väntar på en kvinna från färdvägar vida den käraste den käraste med ögon blå